Solar naken på balkongen också så jag förstår dig. Och vem vet… skulle det vara någon som ser har du/vi kanske räddat någons dag =)

Att vara reflekterande och verbal ses inom psykologien som en personlighetsegenskap, något som ofta går hand i hand med öppenhet och nyfikenhet på nya tankar och idéer. Människor som inte är på det sättet är istället jordnära och nöjda med det enkla. Nu vet jag ju inte hur det var i just det här fallet, men oftast handlar det inte om en fasad eller en vilja att dölja något. Det är bara ett annat sätt att vara på helt enkelt.

Jag är som du en nyfiken person som vill utforska mig själv och andra. Jag har ett behov att prata om allt det som är jag, och då inte bara det som gör mig glad utan också sådant som gör ont. Min erfarenhet är att det kan skrämma människor som inte delar mitt behov, men också att det finns människor som med lätthet hanterar denna sida av mig. Nyfikna och öppna människor går nog att hitta på många ställen, men min erfarenhet är att de är vanligast i intellektuella och kreativa kretsar.

Människor som accepterar och tycker om dig som du är går nog också att hitta på många olika ställen, men ett tips här är att söka bland lärare, sjuksköterskor, socionomer, psykologer och andra som behöver relatera till och validera andra människor i sitt arbete.

Personligen funderar jag nämligen inte så mycket på om någon verkligen tycker om mig, utan mer på om personen får mig att känna mig omtyckt. En del är skickligare än andra, men det handlar ju också om hur man liknar och skiljer sig åt som personer. Är det lätt för oss att skapa känslan i varandra eller är det så mödosamt att det blir ohållbart i längden?

Sedan är det ju också lättare med kärlek och acceptens i vänskapsrelationer. Där finns färre föreställningar och förhoppningar på vad relationen ska ge. Man behöver inte kräva något av en vän som den inte kan eller vill ge, utan kan söka det man saknar på annat håll istället. Den som går in i en parrelation har ofta större förhoppningar på vad den ska ge, sådant som han eller hon inte vill behöva söka på annat håll. Då kan man inte vara lika accepterande, utan behöver ställa krav.

// Bamse

Jag vill minnas att det inlägg jag kommenterade på din blogg handlade om att Friends-byggsatsen inte innehöll tillräckligt med byggande, att man skulle leka istället för att bygga, medan andra byggsatser innehöll mycket byggande. Jag vet att jag då kommenterade det, att ALLA byggsatser innehåller mindre byggadnde än om man köper enbart klossar, eftersom man får ett begränsat antal bitar som ska räcka till en uttänkt design.

Lego Friends är inte riktat till tjejer mer än i vår fantasi. Ingenstans varken i reklamen eller på förpackningen står det att det är för tjejer. Så om vi tolkar att en byggsats som innehåller rosa och lila delar, samt enbart tjejfigurer är en tjejleksak är det ju vi som är trångsynta. Och om så vore, varför är det en dålig sak? Har det kommit ett lego ”för tjejer” så måste ju det vanliga legot anses vara pojkigt. Och då är vi där igen, varför måste flickor anpassa sig efter pojkar? Kan det inte vara så att det finns barn, oavsett kön, som gillar de här färgerna, och det här konceptet? Kan inte pojkar gilla att bygga en trädkoja till exempel?

Sist men inte minst så ÄR det skillnad mellan könen. Det innebär inte att det ena är bättre än det andra, eller att det på något sätt bör framhävas. I synnerhet inte genom lego. Jag säger bara att det finns skillnad, och det är dumt att låtsas som något annat.