Två viktiga saker att tänka på.
1: Lämna aldrig fluffiga underkläder i en hög på golvet medan byrån de förvaras i målas om. I alla fall inte om det finns två katter i huset. Det blir dunigt i hela rummet.
2: Fråga aldrig varför jag ens har en dunig negligé. Jag vet det inte själv.
Sedan jag upptäckte ett missat samtal från en av de lokala floristerna, alldeles efter lunch idag, har jag väntat, analyserat och frågat.
Det skulle vara typiskt mina vänner att alla försöka muntra upp mig med blommor idag efter att jag igår skrev att jag förväntar mig blomsterbud. Men de jag först misstänkte har alla nekat till inblandning.
Jag får vänta, tänker jag, tills blommorna kommer. Det står nog på kortet.
När buketten anländer är den inslagen i ett massivt paket, eftersom den står i en vas. En bukett med vas. Jag kan inte blommor, det är min syster som är florist, och hon skulle kunna namnge varenda en. Jag bara ser på dem och älskar dem. Färger, dofter. Och så den där varma glädjekänslan över att någon skickar mig blommor. Men vem?
Innan jag ens tänker på att fylla vasen med vatten hittar jag kortet, fäst på ett litet blad. ”Happy valentines day”, står det. Jag vänder på det, kollar baksidan, men den är blank. Bara så, alltså. Happy valentines day, utan avsändare.
Först tänker jag att det kanske är bra så. Någon ville göra mig glad, och någon gjorde mig verkligen glad. För den personen spelar det kanske ingen roll att det var just han eller hon som gav mig blommorna. Men jag är nyfiken. Och jag vill verkligen kunna säga tack. Till den personen.
Nu kan jag inte det. Eller jo, här kan jag ju det. Jag antar att vem som än skickade mig blommorna gjorde det efter att ha läst att jag ville ha blommor, och därför även kan läsa när jag skriver mitt tack här.
Och verkligen, från hela mig: ett stort tack och en varm kram.
Ni trodde att jag hade glömt, va? Eller att jag kanske skulle ignorera allt? Så småaktig är jag inte. Ni läsare förtjänar all kärlek i världen, och jag skulle aldrig glömma bort en sådan viktig dag. Så i traditionell anda får ni en zombiehälsning:
HAPPY HALLOWEEN! Hoppas ni alla får en riktigt jävla läskig dag! Puss! 
Så fick jag också mig en Lila Varg från Kondomeriet.se. Jag packar upp den hemma i mitt kök, bara för att kolla på den. Den är ju stor. Skulle du känna dig hotad av den här, frågar jag P. Jag tycker om att jag kan prata sex med mina vänner. Att jag kan prata om sex med vänner av motsatta könet ger mig dessutom ett nytt perspektiv på saker. Är det därför män aldrig vill dildoknulla kvinnor, frågar jag. Det vill män visst, svarar han. Nähä, säger jag, för av de män jag haft så är det en, EN, som frågat om jag kunde ta fram en dildo. Ja, säger han, men du kan ju inte räkna med att det är något en man frågar om. Skulle du låta en dildo ligga framme så skulle den ju bli använd. Män VILL använda en dildo på en kvinna.
Hm, säger jag.
Men jag låter ju bli att lägga fram en dildo eftersom jag tänker att en man som ser en dildo känner sig… värdelös? Ungefär: ”åh, är inte min kuk tillräckligt stor/fin/bra/skön?” och så är det ju aldrig. Äh, säger han, det där är ju något du bara har fått för dig. Så är det ju inte.
Men så är det för mig. En dildo har formen av en kuk. I mitt huvud blir det som en konkurrensgrej, där mannen i fråga skulle kunna känna sig som en otillräcklig älskare om jag introducerade en till kuk i leken. Och det är ju inte för att det behövs. Det räcker med två kroppar för min del, men för själva lekens skull, för att det någon gång ibland skulle kunna vara kul. Så jag har alltid tänkt att om en man är intresserad av att använda leksaker i sängen så säger han till.
Det här vänder ju allting upp och ner.
Och nu kan jag inte prova heller. K kommer ikväll. Jag vet att han inte skulle känna sig otillräcklig, det hoppas jag att han känner när vi ses, och jag tror inte han skulle vara den som låter en dildo ligga oanvänd. Men han läser ju min blogg, så nu vet han ju redan att jag funderar på hur män ställer sig till det här med en dildo på sängkanten, så hur ska jag då kunna veta hans spontana tankar? Då har det ju helt plötsligt blivit “en grej”. Kommer han tro att jag vill ha dildosex eftersom jag skriver om det? Om jag lägger fram en, kommer han använda den för att han tror att jag vill, eller för att han vill? Och, för att knyta ihop inlägget: kommer han tro att jag behöver det? För det behöver jag definitivt inte. Så jag låter bli. (Du, jag lägger inte fram någon dildo på sängkanten för att testa den nya teorin. Skulle du känna för att använda en dildo på mig ändå så ligger de i troslådan. Okej?)
Hur tänker du? Man, kvinna, vem som helst. Ge mig dina tankar på sexleksaker i sexlekar.
När jag då till slut fick in dagens femte bidrag tänkte jag att jag nog skulle kunna fuska, och liksom låtsas som att jag inte hade fått in tillräckligt med bidrag för att hålla mitt löfte. Men kära Banana skrev att hon hoppades att det hade kommit in tillräckligt för att avslöja lådinnehållet, och jag älskar ju min Hannis. Jag kan ju inte ducka då liksom.
Okej, så här ser min troslåda ut. Förutom underkläder ligger de brända porrfilmer jag har där, plus leksakerna. Hur detaljerad ska jag vara?
Jag har en rabbit (Sigrid), den fick jag av en vän som sysslade med import av sexleksaker. Jag har en ”hudfärgad” vibrerande mjukis med sugpropp på undersidan (Ruth), ett recensions ex från intimera.se. Jag vet faktiskt inte hur den fungerar med batterier. Sedan har jag en svart strapon, och ja, den är helt oanvänd. Där finns också en buttplugg (fast jag inte gillar analsex) och två små vibratorer. Den ena kom förpackad och märkt som ”nackmasserare”, vilket är ganska lustigt. Den är silverfärgad, och flitigt använd, så pass att den silvriga färgen skavts av. Samma problem som en av de bloggtävlande hade med sin dildo. Med andra ord: köp aldrig sexleksaker som är metallfärgade. Naturligtvis har jag också batterier i lådan. Mycket viktigt.
Min första dildo hette Berit, det var min dåvarande bästa killkompis som döpte den, eftersom jag bodde i kollektiv. Vi hade kodord så vi skulle kunna prata om sex, killar, tjejer och dildosar, utan att någon skulle lägga sig i. Berit var kodordet för dildon som senare bröt nacken. Sedan var jag tvungen att fortsätta döpa dem.
Nu kanske ni förstår hur jag i tystnad såg på mina vänner som inte hade några sexleksaker alls, och kände mig lite konstig.
Jag har även haft någon sådan liten suggrej, som en kupa man ska sätta över klittan, med en slang och en pump. Fungerade inte bra. Också recensions ex. Den har jag nog slängt.
Trots att jag har tre penisar i min låda så föredrar jag de små klittvibratorerna. För hur man än ser på det så är en dildo bara en dildo, och en kuk är en del av en hel människa. Helhetsupplevelsen klår allt. Och för närvarande, trots att han och jag inte träffas ofta, så ligger alla leksakerna orörda. Jag klättrar på väggarna och vill ha sex hela tiden, men att onanera hjälper inte. Det gör snarare allting lite värre. Så jag låter bli.
Anekdot: Efter den enda gången en man använt en dildo på mig blev den liggandes i en fåtölj, och några timmar senare kom min mamma på besök… Ja, ni fattar.
Jag har ju en väldigt lång lista på nyckelord människor har använt sig av när de hittat till min blogg via sökmotorer. Det är en ganska roande lista, till största delen sexuell, ibland rent av äcklig och ganska ofta lämnar den där listan mig med många funderingar.
De senaste två veckorna har jag fått in sökord i listan som gör mig omåttligt nyfiken!
Det var längesedan jag slutade skriva det jag kallar för sexblogg, så den som hittade mig genom sökord om sexbloggar häromkring måste blivit besviken. Jag undrar ju naturligtvis vad de/den letade efter. Någon har även gjort en sökning på ett kvinnonamn, och frasen “från ludvika i porrfilm”. Ja, den som sökte efter den personen (känns inte riktigt okej att skriva ut namnet) måste återigen blivit besviken som hittade hit, och återigen blir jag nyfiken. Vadå för porrfilm? Spännande kanske! Att någon vågar, menar jag. Alla vet ju nästan allt om alla här. Utom jag och den där personen som inte vet vilken porrfilm tjejen är med i då.
Slutpoäng: den som hittar sexbloggar i Ludvika-Smedjebacken området: skicka länk, det är mycket roligare med lokala bloggar inom ämnet!
Jag har många fjantbilder på mina trosor, men det här tycker till och med jag nästan är pinsamt. Haha.
Fler outFITTOR:
Eftersom jag lider av en livmoderinfektion får ni ingen dagens outFITT från mig idag. Ni får istället en mycket passande outFITT (med tanke på mitt sjukdomstillstånd) från en anonym gästbloggare. Tack!
