Jag viskar hemliga kärleksbrev till din kuk som du inte får höra, för det är inte ord till dig utan till ditt kön, eller som på engelska, your sex, ditt sex, det är förbannat jävla bra. Och varje gång jag kommer till slutet av ett brev, eller till slutet av en tanke jag borde skriva ner och lägga här på bloggen för dig att läsa, så känner jag mig bara sexfixerad. För det är ju mer än sex. Det är ju den där famnen som alltid är så varm, till exempel. Hur jag betraktar den där platsen på din arm och på ditt bröst som min plats när vi ses. Eller hur jag faktiskt tycker om att vakna tidigt när vi sover tillsammans, för det betyder att när jag ger upp försöken att somna om så kan jag krypa ner under ditt täcke till en sömnvarm du. Och jag vet att du kommer hålla om mig då, kanske smeka mina bröst och sedan somna om (medan din kuk känns väldigt vaken, du ser ju hur sexfixerad jag är).
Jag var så törstig, och du ger mig precis så mycket närhet jag vill ha, det betyder världen för mig. Det är känslan av att vara förstådd och en hård kram när den som mest behövs. Skräckfilmer av varierande kvalitet, Timander, musiken du spelar för mig och dina händer på mina höfter.
Ja, dina händer. Sex igen, alltså? Jag tror jag måste skriva om dina händer också, du är så jävla känslig, det är som du med fingertopparna kan läsa av min njutning och vet när jag behöver dig mjukt och när jag behöver dig hårt.
La la la, tappa fokus eller hitta fokus. Jag måste ställa in skärpan nu.
Jag tänkte idag på hur märkligt det är att allting känns så naturligt. Så självklart. Jag menar, du är en man och jag litar inte på män, ändå litar jag på dig. Du känns som en genuint bra människa, och även om jag är misstänksam mot alla, så finns det ingen misstänksamhet här. Jag slappnar av med dig. Jag behöver det. Det är så jävla mänskligt, att få vara nära någon, helt i sig själv, som man är. Att få bli mottagen. Landa inuti.
Det är smekningar på ryggen, min hand på ditt bröst, ligga sked men aldrig sova sked och perversa katter som ser på när vi, nej, nu blir det sex igen.
Det är din doft på min kropp när du gått, på min kudde eller mitt täcke när jag ska sova, och ja, jag knarkar den. Det är lugnet och närvaron. Att kunna släppa tankar om ”sen” till förmån för att vara, precis just nu.
Allt det där och mer är sådant jag tänker att jag borde förmedla, istället för att i tanken skriva hemliga kärleksbrev till din kuk, för jag vill inte att du ska se mig som någon sexfanatiker (även om jag är det) som bara tänker på sex hela tiden (även om jag gör det). Jag vill inte att du ska tycka jag är enkelspårig som går under av kåthet när jag har ägglossning och inte klarar av att ta in vardaglig information utan att tolka det sexuellt. Du betyder mer än kuk för mig. Hela du är viktig. Bra så.
