Jag satte mig vid datorn för att skriva, men jag vet inte vad jag ska skriva. Klockan fyra vaknade jag, utan att veta varför, och kunde sedan inte somna om. Min kropp mår inte bra, eller rättare sagt: min livmoder mår inte bra.

Någon gång runt fem visar de förlossningskliniken på sjuan, och jag slås av den amerikanska kylan. När kvinnorna, alltid liggandes på rygg, krystat ut sina barn, läggs barnen en kort stund ovanpå kläder och filtar, innan de tas för att vägas, mätas och tvättas rena, kläs på och lämnas tillbaks. Det finns ställningar som underlättar när värkarbetet stannar upp, som underlättar vid födsel, som är varsamma om det går för fort och man riskerar spricka. Hudkontakten är det viktigaste, varför får inte mammorna vara hud mot hud med sina barn? Och varför tvättas fosterfettet bort? Sverige är bra. Jag skulle aldrig vilja föda barn i USA.

Jag grät lite när en mamma lät stänga av respiratorn till sin bebis, född i v. 25.

När klockan blev telefontid ringde jag till barnmorskan. Jag berättade om hur konstigt min kropp betett sig, att jag haft pyttesmå blödningar, att jag haft ont i magen och att jag idag har en större blödning. Hon sade: kom hit.

Jag låg kvar i sängen tills det var dags att gå. Inne på väntrummets toalett svepte jag fyra små plastmuggar med vatten. Jag är sämst på urinprov. Ändå misslyckades jag.

Det är inte många gånger jag visat upp min blödande fitta för någon. Det är obehagligt som det är, att först klä av sig allt, sätta sig så långt fram man kan, luta sig bakåt och lyfta benen på plats i skenorna och bli upphissad tills hon har fittan i ansiktet. Att göra det med en blödande fitta är värre.

Hon kände, klämde och tryckte på magen. Hon använde skenorna, tittade, topsade och frågade om hon fick känna med fingrarna istället. Det är den biten jag gillar minst. Det är enbart de två senaste gångerna jag har upplevt det som hemskt, de rör verkligen fingrarna inuti, jag tror att det kan vara spiralrelaterat (för att kolla så det inte gör väldigt ont någonstans pga en ev infektion?) och upplevelsen är som att bli fingrad, fast i helt fel situation och av helt fel person.

Undersökningen sade ingenting, annat än att jag inte har en mensblödning och att spiralen sitter kvar. Topsningen kommer visa att jag inte har klamydia (jag har haft oskyddat sex med en person sedan jag testade mig senast, och det är för övrigt den ende jag har sex med) och urinprovet jag försökte lämna skulle visat att jag inte är gravid (före spiralen hade vi kondom).

Så vad är det för fel?

Min livmoder gillar kanske inte förändringar, lite som jag ungefär. Spiralen stör balansen i livmodern, för att ägg inte ska kunna fastna på väggen. Livmodern försöker reparera och bygga upp, vilket kan orsaka nasty flytningar och blödningar. En barnmorsketeori, med rådet att inte använda tampong när jag blöder och uppmaningen att hålla koll på temperaturen och återkomma om jag får ont eller feber.

Jag är så trött på min fitta…

Etiketter:kopparspiral, preventivmedel, spiral