Nakenfis

30 Maj

Ni skulle egentligen få en ”Dagens outFITT” idag, men det blev inte så. Största anledningen är att jag tröttnat på bloggandet, och den näst största anledningen är att jag för tillfället är naken. Solen steker här ute, och med en insynsskyddad balkong på sjätte våningen behövs det inte mycket sol för att jag ska tycka att det är lite för varmt, och därmed slänga kläderna. Inte för att jag vill sola mig jämnbrun, utan för att det är skönt att vara naken i solen.

Annars är inte nakenhet min grej. Eller, det är så jag tänker när jag resonerar kring nakenhet, tills jag inser att jag är den som på stranden solar topless medan min dotter badar. Jag är den som står nakenmodell på min gamla konstskola och för bild- och formföreningens konstkurs. Jag är den som säger att alla borde stå nakenmodell, för att få känna hur det är när laddningen kring den egna nakenheten/kroppen avdramatiseras. När man inser att alla de där upphängningarna man har, alla fel man ser, bara finns i ens eget huvud. För en konstskolselev är man en människa. Man har inga kläder, men det är ingen stor grej, för under kläderna är alla lika nakna.

Faktiskt så är det inte förrän nu, det senaste året eller så, som det där med nakenhet har släppt lite för mig. Jag minns första gången jag var naken med en man, han kysste hela min överkropp, men först efter att jag fått honom att lova att blunda hela tiden. Jag tror inte han blundade. Jag har alltid varit så plågsamt medveten om allt jag tycker är fel, som syns extra tydligt när jag är naken. Men så stod jag där, inför en ny klass i min gamla konstskola, läraren gav mig instruktioner och jag lade ifrån mig morgonrocken. Ingen höll för ögonen och skrek. Faktiskt så såg de inte mig överhuvudtaget. De såg ytor, former och färger. Kött. En kropp. Som vilken som helst.

Och nu, när jag är naken med någon, så bryr jag mig inte längre på samma sätt. Jo, det finns grejer jag irriterar mig på, men jag kan ändå vara rak i ryggen. När jag har sex får jag inte någon man att lova att han ska blunda först. För jag har insett att allt det där jag tycker är så hemskt bara finns i mitt huvud. Jag kanske tycker att mina bröst är hemskt mjuka på ett dåligt sätt, men han verkar ju gilla dem när han håller om dem och kysser dem, ett i taget. Så vem är jag att klaga? Och den avsexualiserade kroppen: ibland lutar min dotter sitt huvud mot mitt bröst, för att få en kram, och hon säger att mina bröst är så lösa och mjuka, och att det är bra. Återigen, vem är jag att klaga?

Så, jag vill säga att nakenhet inte är min grej, men jag vet inte riktigt varför jag vill säga det, när jag uppenbarligen spenderar en hel del tid naken. Jag tror det är för att själva grejen, att vara naken, ofta förknippas med exhibitionism av någon form. Jag hoppas att det kan försvinna. Kopplingen. För det är bra jävla skönt att vara naken. I solen. Fast ja, när man är ensam på en insynsskyddad balkong alltså.

Kärleken

30 Maj

Det låter som någon trashar lägenheten ovanför min, det smäller hårt i golvet, flera gånger och jag tänker på de gånger jag hört att hon har bråkat med någon man. Hon brukar då skrika åt dem tills de går, och den här gången tänker jag att nu är det kört, nu dör kärringen. Nu har någon slagit ihjäl henne, trubbigt våld mot huvud och golv, kanske?

Det går flera minuter. Sedan slamrar det igen, alldeles utanför min dörr. Vanligtvis brukar jag inte bry mig, men när det låter så illa, och jag vet vilka märkliga människor som rör sig i det här huset, så ser jag efter. I det lilla runda hålet, tittar jag. Hissdörren, belägen mitt emot min lägenhetsdörr, står öppen. Hon från lägenheten ovanför står och håller upp dörren, samtidigt som hon släpar något efter sig: en annan kärring, hon som bor på min våning. För det mesta är de osams. För det mesta brukar hon stå och skrika i brevlådan här: jag ska ha mina pengar så se till att fixa dom, hör du det? Du är ju helt körd i huvudet!

Men trots det märkliga scenariot med en kärring liggandes på golvet och en släpandes i hennes armar, så verkar det hela ske i någon form av samförstånd. Vänskapligt samförstånd. Jag borde gått när jag såg vilka det var. Jag är inte den där nyfikna typen som gärna står och tittar på mina grannar. Men dynamiken i situationen gör att jag inte kan gå.

Får jag nyckeln så jag kan låsa upp dörren.
Men jag har ingen nyckel.
Dörren är ju låst så du måste ju ha nyckel.
Jag har den inte.
Har du lämnat den där uppe alltså? säger hon, suckar och tar trappen upp en våning. Under tiden ligger kvinnan från min våning kvar på golvet. Hon är halvnaken. Byxorna är nerdragna, hon har ingen tröja, bara bh. När hon från våningen ovanför kommer tillbaks låser hon upp lägenhetsdörren och två katter skyndar sig genast ut. Kan du resa dig upp och gå in själv, eller ska jag dra in dig?
Ja, är det enda svaret hon får. Hon böjer sig fram, tar tag i kvinnans bh och börjar dra henne uppåt. Den går sönder. Oj, där gick min bh sönder, jaha.
Kan du resa dig och gå in själv? Jag missar ju bussen! Hon på golvet rör sig inte. Den stående kvinnan gör ett nytt försök, hon böjer sig fram, lyfter upp hennes överkropp och lyckas baxa in henne i lägenheten. Hon ligger nu på golvet innanför dörren. Alldeles pissig, utropar den stående kvinnan som sen får bråttom att fånga in de två katterna. Hon fångar en, stänger dörren efter den och fångar sedan in den andra innan hon själv går in i lägenheten, katten i famnen, och stänger dörren efter sig.

Det är märkligt hur förutsättningarna kan ge två helt olika situationer, inte sant? En halvnaken kvinna på golvet, med söndersliten bh, som blir släpad ur en hiss. Det säger i alla fall mig våld. Med tanke på nakenheten kanske till och med våldtäkt. Men konversationen dem emellan verkade mer tyda på att hon på golvet behövde hjälp hem, och hennes väninna hjälpte henne, trots att det var besvärligt. Kan man kalla det kärlek?

Etiketter:, , , ,

<3 Stig

29 Maj

Jag kollar inte på tv så ofta, så det är tur jag har vänner som uppdaterar mig med jämna mellanrum. Jag hittade det här klippet på min facebook igår, och jag dör. Seriöst. I någon av alla hen-diskussioner har jag sagt att det inte är i orden vi tilltalar barnen med som problemet ligger. Vill man ha mer likhet mellan könen så handlar det om att förändra grunden. Det som sker i hemmets lugna vrå, när ingen ser eller hör. Hur vi behandlar varandra där. Så länge grunden förblir oförändrad kan vi använda vilka benämningar som helst utan att det betyder ett skit.

Dock råkar ju jag vara en sådan som anser att det inte är något fel på könsgränser, så länge gräns betyder just gräns och inte begränsning.

Etiketter:, ,

Monday morning

28 Maj

Det är så mörkt ute att det fortfarande känns som tidig morgon, detta trots att halva dagen redan gått och morgnarna så här års aldrig är särskilt mörka.

En gång blev jag bekant med en man som rapporterade statistik till smhi, över landet finns ett antal människor som alla får samla information om temperaturer, millimeter och så vidare. Han berättade att när solen går upp så pressar värmen ner kylig nattluft mot jorden, och därför är det allra kallast före gryningen. Det kändes lika logiskt som att hela världen känns så mycket tyngre under vargtimmen, innan gryningen kommer.

En av mina vänner som läste något, fysik eller biologi, jag minns inte, berättade att det bara var en myt.

Det är mörkt ute, känns som tidig morgon och jag har absolut ingen lust att kliva ur sängen.Jag har en list of chores, men ingen vilja att utföra dem. Och det värsta med att vara sjukskriven är att jag inte behöver kliva ur sängen. Att jag kan hänvisa till min psykolog och det där hon sagt om att inte vara så ”duktig”, inte fullfölja alla ”borde” och ”måste”.

Jag vill ha ett riktigt åskväder. Inte nu, men fram till kvällen. Ett där himlen verkligen blir mörk, och det smäller så fönsterrutorna skallrar.

Etiketter:, , , ,

Stunder just nu

27 Maj

Det finns små, små saker, ögonblick och skeenden som tar mig genom dagarna just nu. De både lindrar, dövar och dödar. Men man kan inte säga att det heter liv.

Som halsbandet, jag köpte det på en permis från första psykvändan, jag plockade fram det och lagade det. Ett trasigt second hand halsband med många små pärlor för jag måste hålla fingrarna i arbete nu när jag slutat ta mina benso helt. Så jag klippte sönder det, pillade loss alla små pärlor, plockade fram nya pärlor, ny tråd, nytt helt lås, trädde om hela skiten för att inte tänka, för att inte vara sysslolös en kväll, för att inte känna ångesten för starkt.

Som att ta på sig halsbandet dagen efter, tillsammans med en sommarklänning och jag kände mig fin så. Gå ut i solen, hem till mamma på hennes dag och äta frukt, bär och glass, och sedan hem igen. In i det höga huset fast jag lovar jag hörde solen ropa på mig, jag kände det i värmen mot huden att den ville ha mig. In i någon sorts mörker fast jag bara vill ha ljus. Men jag har ingen anledning att vara ute.

Det är inte liv. Det är något annat. Och det där, som det inte är, gör just nu lite ont. Det är så märkligt, att jag får ångest som gör att jag drar mig undan livet och undandragandet i sig, som lindrar ångesten, genererar i sin tur mer ångest. Ska det vara så här?

Mellan varven hittar jag faktiskt något som kan likna välmående, i korta stunder. Som när jag umgås med någon jag tycker mycket om, när jag får känna små barnarmar runt min hals eller möta solen på bänken, borta vid stenfontänen, även om det enbart är i korta stunder. Jag måste öva på det där. Att leva livet istället för att lindra frånvaron av detsamma.

Vanligt lego med pastelliga byggklossar

26 Maj

image

Lady Dahmer efterlyser i en kommentar vanligt lego i rosa, lila och pastelliga färger. Här är bilden från min dotters legolåda. Hon har säkert tre förpackningar med klossar där i. Svart, rött, vitt, blått, rosa, mörkrosa, lime, grön, gul, brun, grön, ljusblå, orange, grå. Med andra ord en regnbåge.

Etiketter:

Våtmarker

25 Maj

”En annan sanitäranläggning som lämpar sig utmärkt för detta ändamål är bidén. Bidén rekommenderades alltid varmt av min mamma för att snabbt fräscha upp sig undertill efter att man haft sex. Varför skulle jag?

När jag knullar med någon går jag ju stolt omkring med hans spermarester i alla kroppsspringor, på låren, på magen eller var helst han sprutade på mig. Varför detta urdumma tvättande efteråt? Om man tycker att kukar, sperma eller smegma är äckligt kan man ju låta bli att ha sex redan från början. Jag tycker om när sperma torkar på huden, när den bildar skorpor och spricker.

När jag runkar en kuk ser jag alltid till att få lite sperma på händerna. Sperman skrapar jag sedan ihop med naglarna och låter stelna för att senare på dagen, som minne av min härlige knullpartner, mumsa fram den med tänderna, leka med den i munnen, knapra på den och sedan, efter att ha smakat på den länge och låtit den smälta, svälja den. Det är en uppfinning som jag är mycket stolt över: min sexminneskaramell.

Samma gäller naturligtvis för sperman som hamnat i musen. Inte förstöra den med bidén! Utan bära den med stolthet. I skolan exempelvis. Flera timmar efter sexet rinner den sedan ut ur musen som en varm liten överraskning. Jag befinner mig visserligen i klassrummet, men i tankarna är jag just där, varifrån sperman kommit. Jag sitter där med ett lycksaligt leende i min varma spermapöl medan läraren där framme talar om gudsbevis. Så kan man stå ut med skolan. Jag gläder mig alltid väldigt åt denna vätskeförbindelse mellan mina ben och skriver genast ett sms till förorsakaren: Din varma sperma rinner just nu ut ur mig! Tack!”

Charlotte Roche, Våtmarker

Jag brukade skriva inlägg, saker ur böcker jag läst, några få meningar eller längre utdrag. Sådant som fastnade av olika anledningar och jag ville dela med mig av. Jag gör inte så längre. Det var längesedan sist. Så nu tänker jag göra det ändå, börja igen.

Etiketter:, , ,

This time I´m not gonna kiss and tell

25 Maj

Etiketter:, ,

Lego friends: för barn oavsett kön

24 Maj

För alla lego friends-hatare och kritiker kan jag nu meddela att det visst är ganska mycket man ska bygga ihop (Lady Dahmer skrev att det var i princip inget alls att bygga), att det är alldeles lagom svårt när man är 6 år, och att det ser precis ut som vanligt lego, bortsett från att den lilla figuren som medföljer byggsatsen är en tjej och några bitar och blommor är rosa och lila. Är rosa och lila verkligen så hemska färger att de inte får finnas med i legovärlden? Nej, tänkte väl det. Men hej. Vi kan ju fortfarande klassa det som dåligt och kalla det tjejlego som om det vore något negativt, men jag vet inte. Jag gillade det som fan, och det gjorde min lilla tjej också.

Tack Hanna-Banana!

Etiketter:, , ,

Våldtäkt och romantik, del 2

22 Maj

Medan jag publicerar mina gamla inlägg från 2010 väljer jag att låta några av dem få uppmärksamhet genom att låta länkarna synas på twitter. Ett inlägg som fick uppmärksamhet var Våldtäkt och romantik, ett inlägg vars titel egentligen är titeln på en bok jag började och slutade läsa, och inlägget handlar om det där med gränser.

”Jag vet inte riktigt om jag köper Katrine Kielos (författaren) resonemang. Hon beskriver hur bestämmanderätten över hennes kropp gick från henne över till våldtäktsmannen i det ögonblicket hon stod kvar lite för länge vid bardisken och pratade med honom. Att det redan var där hon borde ha sagt nej och dragit sig undan. Men i och med att hon stod kvar lite för länge så kunde hon inte gå därifrån när han ville ”ta en promenad” med henne.

Det påminner mig, skrämmande nog, om en diskussion jag hade med två manliga vänner för många år sedan. De hävdade att det fanns en gräns. Och om man som kvinna ledde en man in på vägen, och passerade gränsen, så kunde hon inte längre säga nej. Då fick hon liksom ta på sig ansvaret, och ge honom det hon är skyldig honom; ett knull.”

Jag tycker inte det är okej. Även om man varit trevlig och pratat med någon länge vid baren så är man inte skyldig någon något. I samma ögonblick man inte vill umgås/ha samröre med någon, och förmedlar detta, så ska man inte tvingas till det.

Det säger ju sig självt.

Sedan fick jag respons på inlägget, på twitter (märk att min webläsare inte ville uppdatera hens profilbild efter att den byttes, det är därför det är olika bilder. Det är dock samma person, så bli inte förvirrade.) Det är svårt att formulera sig på 140 tecken, men jag kan på färre tecken än så skriva: jag är inte förvånad.

Väldigt ofta när man diskuterar våldtäkter och den problematiken med män, så reagerar män på det här sättet. Jag tolkar det som att de känner sig anklagade, som att de är skyldiga för våldtäktsmäns brott enbart genom att de själva är män. Och så är det ju inte. Det finns ingen som ser varje man som en potentiell våldtäktsman, så det finns verkligen ingen anledning att kontra med ”ja, men ni kvinnor då, ni är inte bättre, ni våldtar också!” Det gäller alltid i diskussioner om genus. ALLTID, utan undantag istället för att sluta försvara skiten som sker, eller försöka trycka ner kvinnor lite mer. Diskutera det som ska diskuteras istället. Är det rätt, det här som händer? Initiera sedan en separat diskussion där kvinnors sexualiserade våld mot män diskuteras.

Vill du göra mig arg? Släng ett amendurå i mitt ansikte. Det är en desperat sista utväg, för att på något sätt minimera skadan och visa att du, kvinna, du är faktiskt inte bättre själv, ni våldtar ni också. Så vi får frigång på den här, eller hur? Vi är lika dåliga!

Det fungerar ju inte riktigt så. Det jag skrev om är precis lika hemskt även om 99% av alla våldtäkter skulle begås av kvinnor.

Det ÄR hemskt att människor, oavsett kön, våldtar andra människor, oavsett kön. Men det projektet jag höll på med då handlar om en kvinna som blir våldtagen av en man, boken jag läste handlade om kvinnor som blir våldtagna av män, jag är en kvinna så om jag blir våldtagen så blir jag det med största sannolikhet av en man: naturligtvis speglas könsuppdelningen i mitt inlägg av detta. Och tills jag får någon källa på den påstådda statistiken: att fler kvinnor våldtar män än män våldtar kvinnor, så kommer jag inte tro för ett ögonblick att sanningen är på något annat sätt än vad jag hittills trott. Mäns våld mot kvinnor är mer omfattande än någon kan tro. Mäns våld mot män med, för den delen.

Men som skribent kan jag inte rikta in mig på allt. Det finns många jävliga orättvisor i världen. Jag valde att skriva om mäns sexualiserade våld mot kvinnor, och det här med att kvinnor känner att de har någon form av skyldighet gentemot våldtäktsmännen. Det blir inte mindre sant för att någon påstår att även kvinnor våldtar. Det blir inte mindre viktigt eller mindre hemskt. Om någon känner sig manad, efter att ha läst, att skriva om män som blir våldtagna av kvinnor så är det enbart av godo. Men försök inte vända det till att jag hatar män. Det är ren och skär idioti. Jag hatar våldtäktsmän. Det är en helt annan sak.

Etiketter:, , , ,

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Join 252 other followers