Barnmorskan igår berättade, efter spiralinsättningen, att man inte fick ha sex, bada eller använda tampong en vecka efter insättningen, eftersom det ökade risken för infektion. En infektion vär väldigt ovanlig, men om man får huggande smärtor, feber, eller känner sig väldigt dålig ska man gå till doktorn eftersom en sådan infektion inte läker ut av sig själv. Men som sagt, ovanligt är nyckelordet. Vanligt är dock att man får som mycket kraftig mensvärk ett par dagar.
Så när jag bara drygt två timmar efter insättningen får som ihärdig håll tänker jag ju på det där hon sade, men kom igen, på två timmar? Jag tänker alltid att det ska vara så lätt: huggande smärta är huggande smärta. Har man, som jag, halvt huggande, mer peta-med-en-pinne-i-magen-smärta så är den ju inte huggande, right?
Idag har jag inte haft ont i magen. Däremot har jag varit sjukt trött med en fruktansvärd huvudvärk och så frusen. Jag har legat i sängen nästan hela dagen, påklädd (mysbyxor, raggsockor, tjock stickad tröja) under två täcken med en sådan där gelkudde man värmer i micron. Men jag har ju en kall lägenhet, så det är ju inte så konstigt. Eller hur? Jag har knaprat panodil och druckit vatten. På eftermiddagen kom jag på att jag skulle ta tempen, och: jag har feber. Presidenten säger att det är viktigt att gå till doktorn när man får feber, men jag vill ju inte, så jag försöker hitta någon som håller med mig; jag ringer sjukvårdsupplysningen.
Jag är ju inte så jäkla dum. Jag kan lägga ihop saker. Till exempel feber + panodil = låg feber. Men Kerstin på sjukvårdsupplysningen tycker att min feber är för låg (37,7 efter två panodil) för att räknas som ”något att komma med” (direktcitat), trots att den skulle varit högre utan värktabletterna. För att hon ska säga åt mig att gå till läkaren måste jag låta bli att ta mina panodil, sedan ta tempen och ringa henne. Kanske borde jag gå, om jag har frossa, säger hon. Men påklädningen och två täcken räknas inte. Hennes råd i nuläget var att stanna hemma. Så jag stannar hemma. Det är ju egentligen det rådet jag vill ha.
Finns det något jag avskyr så är det att gå till läkare. I synnerhet med gynbesvär, eftersom det inte finns någon sådan läkare på vårdcentralen.
Med både panodil och benzo i kroppen så är den där febern inte så farlig. Inte heller den där mensvärken som kom tillbaks. Jag värmer min lilla kudde och lägger på magen bara, och tänker att det som suger allra mest med feber och fittinfektioner är att jag verkligen var skötsam. Jag sov ju inte ensam i natt, och trots att jag verkligen, verkligen ville ha sex, så hade vi inte det.
Jag menar, hur onödigt känns det inte att få en infektion (om det nu är det) utan att ens ha syndat, utan att det finns en orsak? Hade jag vetat det hade jag ju lika gärna kunnat ha sex. Typ.
Etiketter:1177, infektion, kopparspiral, sjukvårdsrådgivningen, spiral
